Musikterapi eller musikundervisning?

”Behöver jag kunna spela något instrument?” ”Kommer du att lära mig spela?” ”Måste jag sjunga?” ”Lär man sig musik i musikterapi?” ”Om mitt barn får musikterapi, kommer hen att kunna spela ett instrument efteråt?” ”Kan musikterapi vara till nytta om hen inte tycker om musik?”

Det här är några av de frågor som ofta ställs vid musikterapi möten. Även om både musikterapi och musikundervisning har musik som en central del, är deras fokus och mål väldigt olika.

Om du eller ditt barn tycker om musik eller tror att ni kan dra nytta av den, kanske ni har funderat på att utforska musikterapi, men ni känner inte till skillnaden från musiklektioner. I den här artikeln kommer vi att förklara det så att du kan välja det som passar dig eller ditt barn bäst.

Musikens roll: medel eller mål?

La diferencia principal entre la educación musical y la musicoterapia radica en el rol de la música.

  • En la educación musical, la música es el objetivo final. Se busca aprender a tocar un instrumento, comprender la teoría musical o desarrollar habilidades vocales. La enseñanza se enfoca en la técnica, la precisión y la interpretación.
  • En musicoterapia, la música no es el fin, sino el medio. Es una herramienta que se utiliza para favorecer el bienestar emocional, social o cognitivo. No importa si la música producida es ”correcta” en términos técnicos, sino el impacto que tiene en la persona que la experimenta.

Mål

På grund av detta fokus är målen i varje disciplin mycket olika:

  • musiklektioner är målen pedagogiska. Man strävar efter att eleven utvecklar sina musikaliska färdigheter, förbättrar sin teknik och rättar till fel. Framsteg mäts i termer av musikaliskt lärande.
  • musikterapi är målen terapeutiska och individuellt anpassade. Man kan arbeta med känslomässig uttryck, kommunikation, självkänsla, avslappning eller kognitiv stimulans, beroende på varje individs behov.

Fel

I musikundervisning är det att göra fel en del av lärande processen. Fel i utförandet identifieras och arbete görs för att rätta till dem.

I musikterapi finns det inte några fel. Det spelar ingen roll om ett instrument spelas bra eller dåligt, eller om en sång är i tonart eller inte. Det viktiga är vad personen upplever och hur musiken hjälper i dennes personliga process.

Metodologi: olika tillvägagångssätt

Metodologierna varierar också beroende på målen:

  • musiklektioner följs en strukturerad plan som kan inkludera noter, tekniska övningar och regelbundet praktiserande. Några exempel på metoder är:
    • Suzuki
    • Kodály
    • Orff
    • Dalcroze
  • musikterapi kan sessionerna inkludera improvisation, aktivt lyssnande, användning av rösten, rörelse eller interaktion med instrument utan krav på förkunskaper. Några exempel på metoder är:
    • Nordoff-Robbins
    • Analítica
    • Guided Imagery and Music (GIM)
    • Benenzon

Medan musikundervisningens metoder fokuserar på att utveckla tekniska färdigheter, är metodologierna i musikterapi designade för att anpassas efter varje individs terapeutiska process; flexibilitet är nyckeln.

Ramar

En annan viktig aspekt är ramen där varje aktivitet sker.

Pedagogisk ram (musiklektioner): Det finns en tydlig struktur med klara pedagogiska mål. Läraren vägleder lärandeprocessen och utvärderar elevens framsteg.

Terapeutisk ram (musikterapi): En säkerhetszon skapas där musiken används som ett verktyg för utforskning och uttryck. Det finns ingen bedömning av prestationer, utan snarare en observation av hur musiken påverkar individen.

Vem leder det?

Professionen som ansvarar för varje disciplin skiljer sig också:

Musiklärare: Specialist inom musikpedagogik, instrumentell utbildning eller vokalteknik. Deras uppgift är att undervisa, rätta till och vägleda elevens musikaliska utveckling.

Musikterapeut: Professionell med specifik utbildning i musikterapi, med kunskaper inom musik, psykologi, neurovetenskap och musikterapi. De designar sessioner anpassade efter varje individs emotionella, kognitiva eller fysiska behov.

Slutsats

Om du vill att ditt barn ska lära sig spela ett instrument, utveckla sina musikaliska färdigheter eller fördjupa sig i musikens teori, är musiklektioner det bästa alternativet.

Om du däremot söker ett utrymme där musiken kan hjälpa till att uttrycka känslor, förbättra kommunikationen eller arbeta med utvecklingsaspekter, är musikterapi den rätta alternativa vägen.

Det viktigaste är att förstå att det inte handlar om att välja den ena framför den andra, utan att identifiera vad du verkligen behöver eller vad som kan vara mest fördelaktigt för ditt barn. Musik, i alla dess former, kommer alltid att vara en berikande väg..

Bibliografi

Bunt, L., & Stige, B. (2014). Music Therapy: An Art Beyond Words. Routledge.

Bruscia, K. E. (2014). Defining Music Therapy (3rd ed.). Barcelona Publishers.

Swanwick, K. (1999). Teaching Music Musically. Routledge.

Lämna en kommentar